Glädjande nyheter

Stort tack till alla ni otroligt modiga barn och föräldrar som delade med er av er transplantationsresa på våra sociala medier under donationsveckan. Ni visar hur viktig donationsfrågan verkligen är och ni gör stor skillnad för andra i samma livssituation!

Vi har även delat med oss av flera berättelser under donationsveckan tidigare år, har du inte läst dem så finns de sparade i våra händelser på Instagram. Gå gärna in och ta del av fler barns och föräldrars berättelser och erfarenheter.

https://www.instagram.com/…/aGlnaGxpZ2h0OjE3OTg0OTE3NjQ…

Har du ännu inte anmält din och dina barns vilja i donationsregistret? Gör det nu! https://donation.socialstyrelsen.se/

Vi googlade transplantation innan första mötet med läkarna. Vi trodde att vi förstod, men det gjorde vi inte. Än idag lär vi oss, för det tar aldrig slut – oron, medicinerna, symtomen, allt som hör till livet före och efter en transplantation. Vårt barn kommer aldrig att bli friskförklarat.

När Alf var nyfödd var han blek, kräktes jämt och snorade nästan hela tiden. Vi tänkte att det var normalt, man glömmer ju så lätt hur det varit med de andra barnen. Men när han var två månader gammal upptäckte man att hans njurar läckte protein. Han fick dropp direkt, och när han var nio månader opererades båda njurarna bort. Då tog dialysmaskinen över – den som renade hans blod nästan hela dygnet. Vi lärde oss hantera maskinen och fick komma hem och vara tillsammans som en familj. Det kändes som en seger. Tack vare Jontefonden, familjen, vänner och bekanta fick vi hjälp att orka med allt, att hålla ihop livet även för syskonen. Väntan på transplantationen kändes oändlig. Alfs pappa, farmor och farfar utreddes för donation. Till slut blev det klart att hans farmor kunde ge honom sin ena njure, men Alf behövde växa först. Det blev ett och ett halvt år med dialys, oro och hopp, innan den stora dagen kom. Han var två år när han fick sin nya njure. Operationen gick bra. Att se honom återhämta sig, långsamt lära sig gå, äta och skratta var som att få livet tillbaka. I början var han isolerad, men till slut fick vi komma hem och mötet med syskonen var obeskrivligt.

Alf har sedan dess haft två avstötningar och flera svåra infektioner, men han kämpar vidare. Alf äter mycket bättre nu och har idag lärt sig svälja sina mediciner. Han har 30 procent kvar av sin njurfunktion och njursvikt är ett faktum, men vi hoppas han kan leva några år till innan det är dags för en ny transplantation. Friskförklarad blir han aldrig.

Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?

Det är dags nu – registrera din och er vilja i donationsregistret.

https://donation.socialstyrelsen.se/

#donationsveckan#socialstyrelsen#Jontefonden#jfond#organdonation#organtransplantation

Alexandra är en glad och aktiv fyraårig tjej – nyfiken, lekfull och full av liv. Men bakom hennes leende döljer sig en vardag fylld av begränsningar och sjukhusbesök. Direkt efter födseln förlorade Alexandra 85 % av sin tunntarm, ett organ som är avgörande för kroppens upptag av näring. Utan tunntarm kan kroppen inte ta upp tillräckligt med näring från maten.

För att överleva får Alexandra därför näringsdropp varje natt i tolv timmar – en blandning av glukos och fett som går direkt in i blodet via en central kateter. Tyvärr har denna kateter ibland gått sönder, vilket har lett till allvarliga blödningar. Om en sådan olycka inte åtgärdas omedelbart finns risk att hon förlorar livet.

Den långvariga användningen av näringsdropp har dessutom börjat påverka hennes lever, som nu har utvecklat fibros (ärrbildning). Därför behöver Alexandra genomgå nu en transplantation av både lever och tunntarm för att få en chans till ett friskare liv.

Familjen har väntat i nästan elva månader på en passande donator. Eftersom Alexandra bara väger 14 kilo måste donatorn vara ett barn i ungefär samma storlek, vilket gör väntan ännu svårare.

Det är en tuff och smärtsam tid – fylld av oro, hopp och kärlek. Trots allt fortsätter Alexandra att kämpa med sitt stora leende, och hennes livsglädje inspirerar alla omkring henne.

Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?

Det är dags nu – registrera din och er vilja i donationsregistret.

https://donation.socialstyrelsen.se/

#donationsveckan#socialstyrelsen#Jontefonden#jfond#organdonation#organtransplantation

Mitt namn är Thea, jag är 22 år och bor i Skåne, utanför Helsingborg. När jag var 15 år gammal genomgick jag en akut hjärttransplantation – ett ingrepp som bokstavligen gav mig en ny chans i livet. Men resan dit började redan när jag var 7 år.

År 2011 fick jag diagnosen skelettcancer, osteosarkom, med en huvudtumör ovanför knät och spridning till lungorna. Cellgifterna räddade mitt liv men skadade hjärtat svårt. Läkarna stod inför ett omöjligt val – avsluta behandlingen eller riskera att hjärtat tog skada. De valde att fortsätta.

Två år senare började jag må dåligt: jag gick upp i vikt, blev andfådd och orkeslös. Det visade sig att jag hade hjärtsvikt. Eftersom jag inte var friskförklarad från cancer kunde jag inte transplanteras. Hjärtat fungerade bara till 10 %, men långsamt återhämtade det sig till 20–25 %. Det blev min nya vardag – med vätskerestriktioner, CPAP-mask och ständig trötthet.

Åren gick, men 2019 försämrades hjärtat igen. Jag kollapsade och fördes akut till Lund. Efter flera dagar på hjärtintensiven stod det klart att jag behövde ett nytt hjärta. Jag sattes på “urgent call” dvs. först på listan i hela Norden och Estland. Tio dagar senare kom samtalet.

Jag minns hur min koordinator ringde och sa: “Thea, hjärta” förstod jag direkt vad det betydde. Känslorna sköljde över mig, glädje, tacksamhet, men också rädsla. Några timmar senare rullades jag mot operationssalen, med hela personalen som vinkade av mig. Sedan somnade jag och vaknade med ett nytt hjärta.

Redan samma dag jag väcktes ur narkosen började jag sitta upp. Efter några veckor kunde jag åka hem, svag men vid liv. Jag kunde vara med på spexet i nian – jag gick som sjuksköterska med munskydd. Jag fick också vara med på skolavslutningen – ett av mina stoltaste ögonblick. Jag var stolt över mig själv – och stolt över min donator som gjort det möjligt för mig att fortsätta leva.

Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?

Det är dags nu – registrera din och er vilja i donationsregistret.

https://donation.socialstyrelsen.se/

#donationsveckan#socialstyrelsen#Jontefonden#jfond#organdonation#organtransplantation

https://www.youtube.com/live/ENej5RueCh4?si=BkjbVcg2NovonK7R

Du som har svårt att ta dig till Göteborg kan se hela minnesstunden från Göteborgs domkyrka

När?
7 november, 18:30

Hur?
Via länken – https://www.youtube.com/live/ENej5RueCh4?si=BkjbVcg2NovonK7R

Hej, jag heter Izabelle och är 13 år, just nu står jag på väntelistan för en ny lever. 2012 föddes jag med en leversjukdom som upptäcktes för sent. Gallvägsatresi, som tyvärr ledde till skrumplever.

När jag var 7 månader så fick jag en ny lever. En chans till ett nytt liv. Mitt liv har än så länge varit rätt kämpigt med många infektioner, drän i omgångar , väldigt många operationer har jag hunnit med, och sjukhusvistelser är en del av min vardag.

I februari fick jag ett svårt tarmvred, operationen tog lång tid men dom lyckades fixa det, men levern tog alldeles för mycket skada och jag fick genomgå en ny utredning för och sättas upp på väntelistan igen. Och jag blev godkänd. Just nu har jag väntat i 28 veckor. Varje dag kan samtalet komma, och jag kan aldrig slappna av. Jag vill göra allt som alla andra tonåringar gör. Men det kan jag inte. Inte ännu. Jag går runt med en ständig rädsla men samtidigt en längtan, längtan efter att börja leva. För nu har jag knappt ork till att gå i skolan. Mina ärr bär jag med mig varje dag som en påminnelse om att livet är så skört. Min högsta önskan är att få vara som alla andra , att få leva igen, och kanske en dag få utbilda mig till en koordinator på sjukhus. Det finns en kvinna som heter Ann som funnits med mig på hela min resa, och jag ser så mycket upp till henne för vad hon gör för alla barn varje dag.Och jag vill bli som hon. Om fler människor kanske säger ja till organdonation så kanske fler barn har chansen att leva vidare. Jag vet att alla barn inte hinner få ett organ i tid, och det är så sorgligt och hemskt. Och jag är rädd att jag kommer vara en av dom. Att jag kanske inte hinner få uppleva fler vintrar med snö. Eller varma sommardagar med vänner. Jag är så rädd för att jag inte kommer överleva. Men jag väntar varje dag , jag hoppas att det snart kommer bli min tur så jag kan få börja leva igen.

Tack till min mamma för du alltid är vid min sida. Tack till min bästa vän H för att du stöttar mig. Ni betyder allt för mig.

Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?

Det är dags nu – registrera din och er vilja i donationsregistret.

https://donation.socialstyrelsen.se/

#donationsveckan#socialstyrelsen#Jontefonden#jfond#organdonation#organtransplantation