Jag heter Adam.

3 november, 2026

När jag var 16 år kände jag att något var fel. Jag sökte hjälp på vårdcentralen flera gånger, proverna såg normala ut och jag skickades hem varje gång. Ändå blev jag allt sämre. Till slut kräktes jag allt jag åt, blev andfådd för allt, även i sömnen. Jag kämpade, men till slut tog alla krafterna slut. När pappa såg att jag inte orkade mer, körde han mig till akuten. Där visade ett EKG att mitt hjärta inte slog jämnt. Vi blev rädda, men då förstod vi inte hur allvarligt läget var.

Jag lades in på barnavdelningen på vårt lokala sjukhus, där jag fick dropp och medicin. Men jag behövde mer avancerad vård och kördes akut med ambulans till Göteborg. När jag såg pappa gråta kom paniken. Mamma fanns vid min sida på sjukhuset. Mitt i allt det okända var hennes närvaro en trygghet. Ändå kände jag mig så ensam. Jag var bara 16 år och saknade mitt liv. Nu kretsade hela livet kring sjukhus och mediciner. Läkarna prövade nya behandlingar som gav mig mer energi och lindrade hjärtklappningen. Jag fick också en pacemaker inopererad, men till slut kom beskedet: jag behövde ett nytt hjärta för att överleva. Till slut kom samtalet. Det fanns ett hjärta som passade mig.

Transplantationen gick bra, men några dygn senare fick jag blodproppar vid hjärtat och behövde opereras igen. På intensivvården gav medicinerna mig starka hallucinationer. Jag trodde att det regnade svärd från taket och att lejon stod vid dörrarna.Jag förstod ingenting. Allt var så skrämmande.

När medicinerna kunde minskas försvann hallucinationerna långsamt. Tuben hade gett mig sår i halsen och det gjorde ont att både prata och äta och jag hade svårt att sova av alla starka mediciner. Småningom vände det. Aptiten kom tillbaka och jag var hungrig hela tiden! Efter ett par månader fick jag äntligen komma hem. Sedan följde sex månader i isolering på grund av medicinerna.

I dag är jag 19 år och mår bra. Mitt liv flyter på med kompisar och skola. Jag kommer att behöva ta mediciner hela livet, men jag känner mig tacksam att mitt nya hjärta har gett mig en möjlighet att leva vidare.

Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?

Det är dags nu – registrera din och er vilja i donationsregistret.

https://donation.socialstyrelsen.se/