”Harry slutade försöka resa sig, krypa, äta och le.”
7 november, 2024
Harry var fem veckor när vi fick veta att han var leversjuk.
Vår aktiva vardag byttes ut mot sjukhusbesök, sövningar, operationer och en allt längre medicinlista. Harry blev tröttare. När andra barn lekte satt han i någons knä. Han fick lunginflammationer och blodförgiftningar. Vi var mer på sjukhuset än hemma. Harry slutade försöka resa sig, krypa, äta och le. Vi blev inlagda i väntan på en lever. Harry hade ofta så ont att han inte ville bli buren. Vi fick lära oss att trösta från sidan, vara nära. En natt väcktes jag av – DET FINNS EN LEVER TILL HARRY! Känslan var obeskrivlig. Nu började en ny kamp – att komma tillbaka. När han log första gången och senare satte sig upp i sängen var milstolpar.
Första året var tufft med många bakslag. Harry blev sakta bättre och som treåring började han förskolan. Nu går han i förskoleklass. Vi har nära kontakt med sjukhuset men det som förut var täta kontroller med oro har blivit provtagningar för att bekräfta det alla kan se – att Harry mår bra. Som familj har det påverkat oss på fler sätt än vad det går att beskriva. Storebror har många gånger fått stå tillbaka och vara med andra i vår familj. Harry minns inte sin sjukdomstid men han har minnen från allt han har genomgått efteråt. Ibland när vi sitter i bilen mellan en fråga om varför inte bilar kan flyga och vart sniglar kommer ifrån kan han stanna upp och säga med allvar i sin röst ”Mamma – visst höll jag på att dö när jag var liten?” Ibland glömmer vi bort tiden innan transplantationen och alla dar på sjukhus. Hur tungt han andades, hur tom hans blick var, hur han kämpade, hur vi väntade och hur många timmar vi spenderat bredvid hans säng. Hur många gånger jag stod vid ett fönster och tänkte ”det kan inte vara så här det var tänkt”.
Nu kan jag nästan glömma bort att han är sjuk. Jag kan nästan leva helt som vanligt. Men ofta minns jag tillbaka – på dagen när beskedet kom. Många har frågat ”Var det inte läskigt att låta honom genomgå en så allvarlig operation?” men det fanns inget val – det läskiga var innan, att vänta och se honom bli sämre för varje dag.
Har du tagit beslut i donationsfrågan? För dig? För dina barn?
Det är dags nu – registrera din/er vilja i donationsregistret.
